Senaste Kommentarerna

lördag 29 januari 2011

Deprimerad av arbetslöshet

Det bor en ung kille granne med oss, vi kan kalla honom för Mathias men han heter egentligen något annat. Mathias är 23 år och en spillra av sin forna jag. Vi brukar springa på varandra på helgerna och då snackar vi en stund. När han flyttade in för fyra år sedan var Mathias en annan person. Han hade avslutat en verkstadsteknisk utbildning i Laxå med några IG:n i betyget men han var vid gott mod. Han hade en söt flickvän och det var med anledning av henne som han valde att flytta (ihop med henne) till Örebro. Idag bor Mathias ensam och är sjukskriven. Han äter medicin för sin depression och sin ångest samt deltar han i samtalsterapi. När Mathias berättade om alla mediciner som vården prövade på honom blev jag helt förskräckt.

Tidigare har jag trott att enbart redan psykiskt sjuka människor drabbades av depressioner, men Mathias historia fick mig att förstå att även jag skulle kunna drabbas av det om jag befann mig under stress en längre period.

Mathias berättade om tiden när han sökte arbete och de otal arbetsplatser han var på i praktik efter praktik, utan att det ledde någon vart. Hur ekonomin var i obalans, hur det påverkade relationen med hans tjej, hur de separerade och hur tufft det blev för honom. Till slut kände han sig som en förlorare och började dra sig undan. Han började undvika sina vänner och sin familj. Arbetsförmedlingen blev fundersamma kring varför han inte fick ett arbete och kopplade in socialkonsulenter och arbetspsykologer. Det gjordes en arbetsprövning och snart kunde de konstatera att han under flera års tid av stress orsakad av arbetslösheten fått psykiska men. Hos vården konstaterade man att han var deprimerad och hade led av djup ångest.

Den glade Mathias som jag tidigare snackade sport med försöker idag undvika ögonkontakt och vill helst fly från allt och alla.

Jag blir så ledsen över allt detta och hoppas att Mathias snart får tillbaka livsgnistan, han har trots allt hela livet framför sig.

snabbisen - din snabbaste väg till lycka

Reaktioner:

3 kommentarer:

Hej snabbisen!
Att vara arbetslös suger. Man känner sig värdelös, man kan inte köpa födelsedagspresenterna som barnen önskar sig, man kan inte bjuda sambon på en trevlig utekväll. Och alla tror att man är lat.

Klart människor blir deprimerade till slut.

Ola K.

har varit arbetslös i 9 månader och får inga svar på mina ansökningar, blir inte kallad på någon intervju, jag finns inte på kartan. jag är 53 år och passé. att jag har arbetat inom lager i 20 år betyder ingentin för företagen. dom ser mig som gammal och slite.

det är bara skit med allting

Tack för era kommentarer. Jag hoppas att situationen löser sig för er båda. Själv var jag arbetslös en kortare period och hade turen att hitta ett nytt och bra jobb. Jag ogillar den attityd vi har gentemot de äldre här i Sverige då vi anser ålder vara en belastning. Visdom och kunskap verkar inte längre ha någon betydelse.

Det kommer vi att inse när Kineserna tagit över alla jobben.

/Alfredo