Jag är arbetslös

Som en blixt från klar himmel fick vi beskedet idag. Strax efter lunch hade vi blivit kallade till möte och fick veta att företaget som jag jobbar på var försatt i konkurs.

"Va! Vad säger ni" var min första tanke och det tog en stund innan jag fattade att jag var arbetslös. Våran VD såg ut att ha ett flin i ansiket när han förklarade situationen för oss, men jag tror att han var väldigt nervös.


Trots att han sa mycket var det inget som förklarade varför företaget var försatt i konkurs. Plötsligt dök det upp en annan person som förklarade att han var utsedd som konkursförvaltare och önskade tala med oss enskilt för att meddela oss om vi hade rätt till statlig lönegaranti eller inte. Och att vi skulle besöka Arbetsförmedlingen när lönegarantin upphört. Våran fackombud informerade oss om vad vi skulle göra och hur vi skulle göra det. Bara en massa ord som snurrade men ingen förklaring till varför.

Sedan fick vi plocka ihop våra personliga ägodelar och lämna företaget.

Jag och mina arbetskamrater som brukade skoja med varandra stod nu tysta utanför dörrarna och bara tittade på varandra. Vi visste inte vad vi skulle göra. Skulle vi skaka hand, skulle vi krama om varandra. Jag ville ha svar på vad som hände men VD:n hade ingen lust att prata.

Nu har jag suttit och tittat in i väggen en stund, helt tom...
Tänkte blogga om det men nu känns det tungt igen. Jag får vänta tills min fru kommer hem och då blir det till att älta skiten på nytt igen.

Varför? Ja vad fan vet jag om det...

Posted in: Bloggning