Arbetsförmedlingen

Fy sjutton vad dåligt jag har mått. Men nu känns det lite bättre. Jag har talat med flera människor i min omgivning och idag kände jag plötsligt att det slog över. Nu känner jag tilltro och ser positiv på framtiden.



Jag var på Arbetsförmedlingen och satt i väntrummet på Olaigatan i Örebro. Arbetsförmedlarna som jobbade där såg rätt så lidande ut. Inte en enda person hade ett leende på munnen utan alla såg buttra ut.
En ung tjej tryckte på en knapp och det blev min tur att komma fram.

Jag har lärt mig i mitt yrke att bemötande är A och O, men på Arbetsförmedlingen i Örebro verkar man inte ha anammat detta. Tjejen ,vars namn jag inte tänker avslöja, frågade vad mitt ärende var och när jag berättade att jag var arbetslös frågade hon om jag hade skrivit in mig.

Skrivit in mig vart då? jag är ju på Arbetsförmedlingen första gången på evigheter. Jag tror inte ens att jag varit på Arbetsförmedlingen tidigare.

"Du får gå tillbaka ut och skriva in dig på kapen" fick jag som svar och blev utknuffad tillbaks till entrén på nytt.



Kapen! Du menar datorn. Men innan jag hann fråga försvann hon till knappen och tog emot nästa besök. Kvar blev jag sittande framför en datorlåda och undrade vad jag skulle göra.

Jag lyckades klämma mig in och fråga en äldre arbetsförmedlare om hur jag skulle bära mig åt och fick svaret att jag kunde ringa till en kundtjänst och få hjälp.

Va! Jag är på Arbetsförmedlingen och måste ringa till en kundtjänst för att få hjälp att skriva in mig.

Nåväl! Med mobiltelefonen ringde jag till en kundtjänst och där blev dom fundersamma när jag berättade att jag satt på Arbetsförmedlingen i Örebro och blivit ombedd att ringa till dem.

På kundtjänst var killen i luren mycket tillmötesgående och efter en liten genomgång hade jag skrivit in mig och fick ta en ny nummerlapp.

Efter ytterligare 45 minuter var det min tur och nu fick jag komma tillbaks till ett skrivord och fick lämna mitt personnummer.
När jag berättat om min situation blev jag ännu mer konfunderad.

Vad gör egentligen Arbetsförmedlingen i Örebro? Varför finns det och varför har man så många negativa arbetsförmedlare. Varför har personer som har ett dåligt bemötande valt ett serviceyrke? Om man nu inte trivs med att möta människor, varför har man ett yrke där allt går ut på att möta människor?

Jag blev lite irriterad och frågade arbetsförmedlaren som satt mitt emot mig om jag kunde få tala med en riktig arbetsförmedlare.

"Vadå! Jag är en arbersförmedlare" fick jag som svar.
"Nåväl! Kan jag få tala med din chef då? Ja! Någon som vet hur man bemöter en person med respekt", svarade jag.
"Ursäkta" Det har varit lite stressigt" fick jag då som svar.
"Jag är inte intresserad av förklaringar, jag vill tala med någon som kan möta mig med respek och som är intresserad av det jag vill förmedla" svarade jag.

Plötsligt reser sig kvinnan mitt emot mig och går iväg. Jag får ingen förklaring, men efter ett tag kommer hon med en yngre kille bredvid sig.
Jag får följa med till ett rum och det visar sig att han är en sektionschef på Arbetsförmedlingen och vi talar en liten stund.

Några ursäkter haglar runt och han är intresserad av att bättra på Arbetsförmedlingens rykte och vill höra mer så att Arbetsförmedlingen kan bli bättre.

Mitt svar blev då: "Börja med att ha ett bra bemötande direkt när ni möter era kunder. Då slipper vi sitta i ditt rum och fundera på vad ni måste göra för att bättra på erat rykte"

Mötet blev kort och plötsligt fick jag bra service. Jag blev inskriven och fick en ny tid då jag ska på träffa min personliga arbetsförmedlare och tillsammans med honom göra en gemensam planering.

Herregud! Varför måste jag vänta till början av mars för att träffa min arbetsförmedlare? Nej! Jag tror jag får klara mig själv trots allt.

Arbetsförmedlingen har nog tillräckligt att göra med att försöka förstå hur en serviceorganisation bör fungera.

Något förtroende fick jag inte för myndigheten och inte heller för dess utövare. Nu krävs det ett mirakel för att omvända mig.

När jag kom hem och tittade närmare på Arbetsförmedlingens hemsida slog det mig att deras generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist var mycket likt ugglan Helge från barnprogrammet "Från A till Ö"




Det är inte bara Försäkringskassan som förnedrar sina kunder.

Pingat hos Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om: Arbetsförmedlingen, Arbetslös.

Posted in: Arbetsförmedlingen, Bloggning