Pär Lagerkvist (1951)

Pär Lagerkvist är en av de svenska författare som varit med och gett sig själv Nobelpriset i litteratur. Selma Lagerlöf var ännu inte medlem av Svenska Akademien då hon fick det.

Å andra sidan hade Strindberg varit värd priset men han fick det aldrig.


Lagerkvist växte upp i ett pietistiskt hem, han bevarade hela sitt liv intresset för kristen tro men kunde aldrig själv tillägna sig den. Detta är själva temat i Barabbas, där den man som frigavs för att Jesus skulle korsfästas, berättar om sig själv. Han är utanför överallt, också de kristna betraktar honom med misstro.

Pär Lagerkvist var en ”gäst hos verkligheten”, som hans självbiografiska roman också heter. Han kan beskriva frälsningen utifrån, så här skriver han i ”På frälsningsarmén”:

Nyss fann en människa Gud.
Hur strålar ej rummet av klarhet!
En liten mänska i gråa och slitna kläder.

Var det den pietistiska uppfostran som hindrade honom från att ta till sig den fria nåden? eller var det ångesten?

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.

snabbisen - din snabbaste väg till litteratur

Posted in: Författare