Jag är riktigt usel på att logga in på Facebook, men det händer att jag gör det ibland. När jag loggade in idag hade jag 4 vänförfrågningar och eftersom jag är en usel Facebook-användare accepterade jag utan att bry mig om vilka de var.
Inom några sekunder hade en chatt öppnat sig och omgående fick jag en direkt fråga "hur gammal är du ?". Eftersom jag är ovan Facebook tog det en stund innan jag fattade att det var en chatt - först trodde jag att det var reklam.
Efter hand svarade jag kvinnan - för det var en thailändsk kvinna som chattade - och nästa fråga dök upp relativt omgående "har du barn ? var bor du ? har du jobb ?" och så vidare.
Jag blev nyfiken på alla dessa frågor och fick veta att hennes svenska sambo hade omkommit i en bilolycka bara en vecka tidigare och att hennes uppehållstillstånd höll på att löpa ut. Nu var hon på jakt efter en ny man innan året slut - annars måste hon lämna landet.
Efter hand som vi chattade insåg jag att den som chattade inte var samma person som sökte en man. Till slut erkände chattaren att hon chattade för en väninna som inte var bra på svenska - men ändamålet var detsamma - att finna en man till väninnan. Så desperat var jakten att kvinnan var beredd att flytta in hos mig redan imorgon.
Jag ville testa hur långt kvinnan var beredd att gå och ställde en rad bisarra frågor som alla besvarades med ett "Ja". Kvinnan var beredd att förnedra sig bara för att få stanna i Sverige. Till slut orkade jag inte chatta med henne och berättade att jag var gift och ointresserad av henne.
Så här i efterhand funderar jag på alla dessa kvinnor som kommer in i landet - så kallad kärleksinvandring - och hur mycket kärlek som det egentligen handlar om. Att använda Facebook och kasta sig över första bästa användare för att få stanna i landet verkar inte vara så värst kärleksfullt. En desperat kvinna i desperat jakt efter ett uppehållstillstånd.
Genast faller tankarna på den 91-åriga ukrainska kvinnan Ganna vars öde har engagerat många svenskar. Beslutet att utvisa henne till hemlandet har av många uppfattats som grymt och orsakat högljudda protester. Jag såg t.o.m såg en stolle från Sverigedemokraterna som i SVT:s Debatt krävde att hon skulle få stanna bara man kastade ut alla andra invandrare. Det har till och med ställts högljudda krav på ändringar i lagstiftningens regler om anhöriginvandring.
Tack och lov har både statsminister Fredrik Reinfeldt och migrationsminister Tobias Billström i mycket tydliga ordalag förklarat att de motsätter sig en lagändring.
Självklart! Det är en naturlig önskan att kunna leva nära sina åldriga föräldrar. Men det har inte ens varit en lagfäst rättighet i Sverige. Så sent som för några årtionden sedan sa många kommuner
nej om någon ville flytta gamla föräldrar till den egna kommunen, eftersom det ansågs vara den ursprungliga hemkommunen, där en person verkat och levt, som skulle ta äldrevårdskostnaderna. Det är oerhört viktigt att ha klara principer och följa den grundläggande regeln om likhet inför lagen.
Sverige har generösa regler för anhöriginvandring, förmodligen de generösaste i Europa. Men någonstans måste det finnas en gräns, där alla som får nej får en enhetlig och rättssäker behandling. I dag får föräldrar ta med sina barn och barn ta in sina föräldrar eftersom det anses rimligt att hålla samman familjer som flyttar hit. Om man vidgar kretsen till en mormor – tredje generation – så måste givetvis samma regler gälla för en morfar, en farfar 0ch en farmor. Med en sådan utvidgning av rätten till anhöriginvandring skulle varje person som får uppehållstillstånd ha en rätt att ta med sig sammanlagt 6 personer (mamma, pappa, mormor, morfar, farmor, farfar) och ett par som får uppehållstillstånd sammanlagt 12 personer. Är det rimligt?
Anhöriginvandring måste vara reglerad och lika fall behandlas lika. Många länder är fattigare än Sverige men alla är inte u-länder utan resurser att bedriva acceptabel åldringsvård. Och vi måste kunna acceptera det faktum att Sverige inte kan ta ansvar för alla invandrares anhöriga runtom i världen - hur hjärtskärande fallen än är.
snabbisen - din snabbaste väg till lycka
Varje gång jag kliver in i badrummet får jag en obehaglig känsla. Och nämner jag för min fru att jag kommer att ta mig ett bad - tänder hon stearinljus och förbereder allting för mig. Jag vet - hon är underbar min fru - men jag blir frustrerad av allt detta. Det vet hon om men tror att jag kommer att vänja mig. Men det är som att säga att sinom tid kommer jag att bli bög - och det kommer ALDRIG att ske! Gud bevars!
