Senaste Kommentarerna

tisdag 15 juni 2010

När jag blev en rasist

Nu ska berätta om en händelse som inträffade idag. Det är en historia där jag på några sekunder förvandlades från en varm och kärleksfull person till en råbarkad rasist.

Min mobiltelefon ringde och när jag svarade hörde jag att det var min fru. Hon meddelade mig att hon satt på uteserveringen på Hälls Konditori och undrade om jag också ville ta mig en kopp kaffe.

Det ska jag tala om för er att jag aldrig tackar nej till en kopp kaffe. Och några minuter senare stod jag vid fiket omgiven av ett gäng kvinnor. Flera som jag kände tidigare och några nya ansikten. Vi fikade, pratade och skrattade men plötsligt blev allting mycket allvarligt. Två av kvinnorna hade diskuterat med varandra då en av dem plötsligt utbrast "Vilka jävla idioter!"

Eftersom kvinnor är nyfikna av sig cirkulerade ett brev runt bordet och hamnade till slut hos mig. Den var riktad till en av kvinnorna runt bordet och handlade om ett avslag från Socialkontoret angående försörjningsstöd till en anhörig.

Saken var redan avgjort runt bordet. Kvinnan, låt oss kalla henne Parwin hade redan fått allas sympati och kvinnorna runt bordet var upprörda av beslutet. Parwin som var svensk medborgare men ursprungligen från Irak hade gift sig med en irakisk man och han hade nu kommit till Sverige och ansökt om försörjningsstöd. Det var denna ansökan som Socialkontoret hade avslagit.

Förnuftig som jag vanligtvis är, bad jag om ordet och förklarade för församlingen att Socialkontoret faktiskt hade fattat ett korrekt beslut. Men det borde jag inte ha gjort. Jag borde ha lärt mig att aldrig argumentera med upprörda kvinnor, men nu var skadan redan skedd och jag fick inta försvarsställning.

Parwin vände sig nu mot mig och undrade hur hon skulle kunna försörja sig själv och sin man, då hon själv hade försörjningsstöd. Den var beräknad på henne och nu måste samma pengarna räcka även till hennes man.

I breven som Socialkontoret hade skickat fanns en ansökan om anhöriginvandring som Parwin hade skrivit under. Där hade hon kryssat för att hon självmant tog det ekonomiska ansvaret att försörja sin man. Jag visade upp brevet för henne och förtydligade för henne att hon faktiskt haft vetskap om att hennes man inte skulle få försörjningsstöd. Att hon på sin lilla ekonomi måste försörja även sin man. Att hon haft vetskap om detta ända sedan hon skrivit på alla papper om anhöriginvandring.

Först blev det tyst runt bordet men slutade med att Parwin började gråta. Och nu fick jag onda blickar från alla kvinnor runt bordet, även från min fru. Dom började trösta Parwin och sa att allt skulle ordna sig.

Plöstligt kom attacken. Parwin tittade på mig med sina gråtna ögon och skrek "du är rasist... du är rasist". Och flera av sällskapet tittade fördömande på mig.
Plötsligt var det inte Socialkontoret som var den onda. Det var jag som var rasist.

Parwin reste sig upp och gick iväg åtföljd av några i sällskapet. Kvar blev jag, min fru och några fruntimmer till. Men det var en olustig känsla i luften så jag bestämde mig för att lämna gruppen. Min fru gjorde mig sällskap och när vi hade gått en stund började hon att skratta.

Min fru:
Du är ju fan-i-mig inte klok! Fattade du inte att din kommentar skulle få dom förbannade?

Jag:
Jag läste ju för fan bara det som stod i brevet. Hur jävla korkad är hon egentligen. Först skriver hon på att hon ska försörja sin man, och kräver nu att någon annan ska ta ansvaret. Hon är ju för fan en idiot!

Min fru:
Och du är en rasist!

Jag tittade på henne och vi brast ut i skratt båda två. Efteråt berättade hon för mig att hon tyckte precis som jag, men att man ibland måste inta en neutral position för att situationen kräver det.

snabbisen - din snabbaste väg till lycka

Reaktioner:

1 kommentarer:

Oj! Att bli kallad rasist för att man pekar på fakta är inte kul.

330 000 svenskar är efter den 19 september rasister för att dom inte gillar att sånna som din vän tar hit sina annhöriga och kräver bidrag och när dom inte får bidrag så skriker dom rasist, precis som din vän gjorde.

Nu till min fråga: är detta en fördom att invandrare kommer hit och lever på bidrag eller finns det en viss sanning i detta? Och fråga nummer 2: kan man ha viss förståelse för Sverigedemokraterna när sånna här historier utspelas varje dag runtom i landet? Fråga nummer 3: är alla dessa 330 000 pers rasister?

Jag utgår från att din historia är sann.