Senaste Kommentarerna

lördag 26 juni 2010

Hur blåser opinionsvindarna ?

Statistiska Centralbyråns halvårsvisa opinionsmätningar brukar visas större tilltro eftersom de frågar betydligt fler personer, vilket gör att felmarginalen blir liten. Och har opinionen visat sig någorlunda stabil så finns det en god anledning att hysa större tilltro till SCB än andra. Men under de senaste veckorna har vi sett en kraftig och snabb omsvängning i opinionen från och med slutet av SCB:s förhållandevis långa mätperiod.

Först kom ett antal vanliga opinionsmätningar, gjorda under andra halvan på maj, som visade att väljarna nu föredrar alliansen. Sedan kom SCB, som gjorde 70 procent av sina intervjuer under den första halvan av maj, och visade på rödgrön ledning. Och i helgen kom Sifo som gav de borgerliga ledning. SCB har med andra ord i princip missat att opinionsvinden vänt. Men Synovate, Novus, Demoskop och nu Sifo visar att alliansen leder.

Det är säkert ingen tillfällighet att vinden vände efter det att de rödgröna presenterade sin skuggbudget. Plötsligt så blev oppositionens politik konkret. Under lång tid så tjänade de på att inte presentera sin egen politik, utan bara kritiserade regeringen. Då kunde väljare uttrycka sitt missnöje och projicera sina förhoppningar på de rödgröna. Men det går givetvis inte att ducka i sakfrågor under ett valår. Nu har väljarna sett vad en rödgrön politik innebär och de har inte gillat vad de sett.

Skattehöjningar för miljoner vanliga svenskar, tvångskvoterad föräldraförsäkring, avskaffat rut-avdrag, dyrare transporter, höjd bensinskatt och arbetsgivaravgifter – det är rödgrön politik. Lägg därtill att det ekonomiska läget ser allt ljusare ut. Sverige har under alliansregeringen EU:s bäst skötta offentliga finanser och den bästa tillväxten. Arbetslösheten minskar. Förtroendet är stort över hur regeringen skött finanskrisen och lågkonjunkturen och med krisen för euron och Grekland med eventuella spridningseffekter känns det tryggare med Anders Borg än med Thomas Östros.

I några av mätningarna har också Moderaterna blivit större än Socialdemokraterna. Det är närmast sensationellt och skulle det också bli så på valdagen är det första gången på 96 år som S inte vore största parti. Det här är mardrömssiffror för Mona Sahlin & Co.

Det är emellertid ännu några månader kvar till valet och det är på tok för tidigt att ta ut några segrar i förskott, även om det här så klart är en glädjande utveckling. Det finns också en del smolk i glädjebägaren. En är att det går så trögt för de mindre borgerliga partierna, där både Centern och Kristdemokraterna ligger alltför nära fyraprocentsspärren. Här måste Moderaterna och Fredrik Reinfeldt ge alliansbröderna större utrymme, både i att synas och i att få gehör för sina förslag, som till exempel förändringar i den alltför stela arbetsrätten.

Också storleken på Sverigedemokraterna är oroande. Det finns där ingen anledning med taktiserande resonemang om vad man skall göra om de blir tungan på vågen. Det är att de dem ett inflytande de inte förtjänar. Största block bör bilda regeringen oavsett SD.

snabbisen - din snabbaste väg till lycka

Reaktioner:

0 kommentarer: