När svin- eller H1N1-influensan svepte över landet 2009 var det något som inte stämde. Folk läste i medierna hur allvarligt läget var. Pandemi för dörren. Panik i vaccineringsköerna.
Men de flesta av oss kände ingen som hade drabbats av den förskräckliga superinfluensan. Småningom fanns någon bekant, som hade fått diagnosen, men ändå kommit undan med lindriga symptom. Ingenstans förverkligades scenerna med överfulla sjukhus och dödsbäddar hemma i sovrummet.
Det är fullt möjligt att våra hälsomyndigheter genom sina åtgärder stoppade någonting som hade kunnat bli mycket värre. Men ändå gick luften ur pandemispöket mitt i showen. Katastrofnyheterna ebbade ut. Folk tittade ut genom fönstret och såg att det nu åtminstone inte i Örebro rådde någon pest på gatorna. Och sedan lät många bli att vaccinera sig - inte så mycket i protest - utan för att man helt enkelt i efterhand tyckte att det inte var så viktigt.
I dag har ett 60-tal vaccinerade barn och unga i Finland sömnsjukan narkolepsi som bieffekt till vaccinet. Och kanske är detta ett billigt pris för den trygghet och det skydd en bred vaccinering gav.
I Finland pågår nu jakten på skyldiga vilket är olustigt. Särskilt när man analyserar ett allomfattande begrepp som pandemi, finns det skäl att se vad som samtidigt hände i den allmänna opinionen. Och på vad medierna gjorde.
Det är förmätet av medierna i Finland nu, med oskyldig min, deltar i gatloppet mot hälsomyndigheten THL. Om myndigheternas felbedömning ledde till att 60 finländare i dag har en kronisk sjukdom, så vad var mediernas roll? Som rubrikmakare, nyhetsprioriterare och folkupplysare?
I Finland står en söndergråten hälsodirektör Terhi Kilpi som syndabock för vaccineringskampanjen som anses "gått fel". I Sverige förs ingen debatt i frågan. Ingen tidning tar upp frågan på sin agenda eftersom de väl känner till att de var de mest pådrivande agitatörerna. Vem minns inte de överdrivna löpsedlarna "10.000 döda i svininfluensa" hos Aftonbladet och alla andra svenska tidningar. Där syftet var att skapa panik och känsla av mänsklighetens undergång.
Pressens opinionsnämnd borde utreda vilken roll de etablerade medierna har i opinionsbildningen innan det är dags för "nästa" pandemi. Då kanske löpsedelsredaktörerna på våra nyhetsredaktioner slipper svara på frågor som "När gjorde det mest ont, när du insåg att du var med i kampanjen som ledde till 60 människor drabbades av en obotlig sjukdom?"
snabbisen - din snabbaste väg till lycka
1 kommentarer:
Bra skrivet! :)
Skicka en kommentar