Visar inlägg med etikett Ekonomi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ekonomi. Visa alla inlägg
lördag 15 oktober 2011
fredag 28 januari 2011
Bostadsproblem för ungdomar
Unga vuxna har fått svårare att köpa sin första bostad – en effekt av bolånetaket som infördes i fjol. Bostadsministerns råd till de unga är att spara.
Om du sparar 3 000 kronor i månaden tar det litet drygt 3 år att få ihop 100 000 kronor. Det räcker då till insatsen för en bostad som kostar 667 000 kronor.
Kan du bara spara 1 000 kronor i månaden får du på 3 år ihop 36 000 och får du försöka hitta en bostad för 240 000 kronor.
Enligt en undersökning från Mäklarsamfundet har nästan 60 procent av mäklarna noterat att ekonomiskt svaga grupper i stort sett försvunnit från marknaden. Den gruppen omfattar i första hand förstagångsköpare.
De som ändå köper är de som har föräldrar som kan ställa upp med de 15 procent av bostadens värde man inte längre kan låna på banken.
– Den här studien indikerar precis det jag hyste farhågor om. Den pekar också på att de som ändå köper är de som har föräldrar med hus som kan belånas. De kan då pressa ned sin bolånekostnad via föräldrarna. Det permanentar förmögenhetsskillnader i samhället i stället för att motverka dem, säger LO:s chefsekonom Lena Westerlund.
Westerlund pekar också på att nytillträdande på bostadsmarknaden många gånger också är nya på arbetsmarknaden.
– Nu får de ytterligare ett problem, att kunna flytta dit jobben finns, eftersom hyresmarknaden är så begränsad.
– Ett amorteringskrav är mycket bättre. Det stänger inte ute utan höjer bara månadskostnaden. Det ger dem med en ordnad ekonomisk situation men inte så mycket sparat en chans att kliva in på bostadsmarknaden.
Men bostadsminister Stefan Attefall (KD) försvarar reformen.
– Man måste vara klar över att det är sunt att inte låta skuldsättningen öka i den takt som har varit. Det är inte långsiktigt hållbart. Ingen människa ska försätta sig i en skuldsituation som den inte klarar av, säger han.
Han räknade med att taket skulle minska utlåningstakten vilket den senaste månadsstatistiken från SCB också visar.
Om ungdomar kommer i kläm beklagar Attefall.
– Men det får man möta genom att uppmuntra till eget sparande, säger han och funderar på att ta upp en norsk modell för bosparande för unga, där sparande gynnas skattemässigt.
– Det är bättre att förstärka möjligheterna till eget sparande, det är där jag skulle vilja lägga in krutet nu, säger han.
De som redan äger sin bostad har nu fått ett ännu större försprång på bostadsmarknaden, konstaterar Mäklarsamfundet.
– Och det absolut viktigaste på en sund bostadsmarknad är rörligheten. Nu tvingas barn bo kvar hemma längre.
– Det är också en klassfråga. Alla har inte föräldrar eller släkt som har råd att låna ut de sista 15 procenten.
Enligt Mäklarsamfundets undersökning får fler än tidigare avslag på sina låneansökningar och det tar längre tid att sälja bostäder.
snabbisen - din snabbaste väg till lycka
Om du sparar 3 000 kronor i månaden tar det litet drygt 3 år att få ihop 100 000 kronor. Det räcker då till insatsen för en bostad som kostar 667 000 kronor.
Kan du bara spara 1 000 kronor i månaden får du på 3 år ihop 36 000 och får du försöka hitta en bostad för 240 000 kronor.
Enligt en undersökning från Mäklarsamfundet har nästan 60 procent av mäklarna noterat att ekonomiskt svaga grupper i stort sett försvunnit från marknaden. Den gruppen omfattar i första hand förstagångsköpare.
De som ändå köper är de som har föräldrar som kan ställa upp med de 15 procent av bostadens värde man inte längre kan låna på banken.
– Den här studien indikerar precis det jag hyste farhågor om. Den pekar också på att de som ändå köper är de som har föräldrar med hus som kan belånas. De kan då pressa ned sin bolånekostnad via föräldrarna. Det permanentar förmögenhetsskillnader i samhället i stället för att motverka dem, säger LO:s chefsekonom Lena Westerlund.
Westerlund pekar också på att nytillträdande på bostadsmarknaden många gånger också är nya på arbetsmarknaden.
– Nu får de ytterligare ett problem, att kunna flytta dit jobben finns, eftersom hyresmarknaden är så begränsad.
– Ett amorteringskrav är mycket bättre. Det stänger inte ute utan höjer bara månadskostnaden. Det ger dem med en ordnad ekonomisk situation men inte så mycket sparat en chans att kliva in på bostadsmarknaden.
Men bostadsminister Stefan Attefall (KD) försvarar reformen.
– Man måste vara klar över att det är sunt att inte låta skuldsättningen öka i den takt som har varit. Det är inte långsiktigt hållbart. Ingen människa ska försätta sig i en skuldsituation som den inte klarar av, säger han.
Han räknade med att taket skulle minska utlåningstakten vilket den senaste månadsstatistiken från SCB också visar.
Om ungdomar kommer i kläm beklagar Attefall.
– Men det får man möta genom att uppmuntra till eget sparande, säger han och funderar på att ta upp en norsk modell för bosparande för unga, där sparande gynnas skattemässigt.
– Det är bättre att förstärka möjligheterna till eget sparande, det är där jag skulle vilja lägga in krutet nu, säger han.
De som redan äger sin bostad har nu fått ett ännu större försprång på bostadsmarknaden, konstaterar Mäklarsamfundet.
– Och det absolut viktigaste på en sund bostadsmarknad är rörligheten. Nu tvingas barn bo kvar hemma längre.
– Det är också en klassfråga. Alla har inte föräldrar eller släkt som har råd att låna ut de sista 15 procenten.
Enligt Mäklarsamfundets undersökning får fler än tidigare avslag på sina låneansökningar och det tar längre tid att sälja bostäder.
snabbisen - din snabbaste väg till lycka
söndag 23 januari 2011
Onlinedating för välbärgade män
Sidor för onlinedating har ökat lavinartat och idag finns triljoner sidor som lockar ensamma män och kvinnor som är sugna på att hitta en partner. Nu har ytterligare en onlinedating-sida SugarSugar.com etablerat sig på nätet och denna riktar enbart in sig på välbärgade män som söker heta och sexiga kvinnor. Kom ihåg att koppleri är förbjuden i de flesta länder, men denna sida tror sig ha hitta ett kryphål. På sidan kan man läsa om Meghan som vill ha hjälp med att betala räkningar och sin utbildning, Kristina som är trött på att träffa fattiga pojkar och Alisa som behöver hjälp med att betala av sin bil.
Så om du är en sexig och het tjej som behöver lite pengar och inte har något emot att betala tillbaka i natura, så är SugarSugar en sida för dig.
I Örebro kallas den här typen av verksamhet för prostitution!
snabbisen - din snabbaste väg till lycka
Så om du är en sexig och het tjej som behöver lite pengar och inte har något emot att betala tillbaka i natura, så är SugarSugar en sida för dig.
I Örebro kallas den här typen av verksamhet för prostitution!
snabbisen - din snabbaste väg till lycka
lördag 8 januari 2011
Vem förstår sig på världsekonomin ?
Svårigheten med världsekonomin är alla nollorna (inklusive dom i finansbolag och bankstyrelser). Kollar på Wikipedia: en miljon = sex nollor, en miljard = nio nollor, en biljon = tolv nollor, en triljon = 18 nollor. Det är ju en händelse som ser ut som en tanke att det blir fler nollor (i finansbolag och bankstyrelser alltså) ju mer pengar det rör sig om.
Andra svårigheten med världsekonomin är att hitta något att läsa som går att begripa. Läser regelbundet ”The Economist”, ett ärevördigt (och reaktionärt) engelskt veckomagasin med anor sen 1843, delvis ägt av tidningen Financial Times. Det som är kul med Economist är att den sveper över hela världen. Det som är mindre kul är att en engelsk ”trillion” har 18 nollor medan en amerikansk ”trillion” har tolv nollor och på svenska heter det biljon/triljon. ”A billion” på engelska är en miljard på svenska. Puh. Bara en sån sak kan få en att ge upp.
Det som går upp för den som läser Economist är att det finns HUR mycket pengar som helst i världen – på fel ställe alltså. Till exempel har Indiens centralbank 269 miljarder i utländsk valuta: 269 000 000 000, antagligen mest dollar. Det vill säga 269 x 7 = 1 883 000 000 000 kronor, 1 883 000 miljoner kronor alltså. Den illegala kapitalflykten från landet har varit massiv sen självständigheten år 1947: 50 000 000 000 kr per år. Detta i ett land där 45 procent av befolkningen lever på mindre än en dollar om dagen.
En orsak till att det väller in kapital i Indien och Sydostasien är att den federala regeringen i USA nu för andra gången ägnar sig åt ”quantitative easing” det vill säga man sätter igång sedelpressarna och låter dollarsedlarna flöda in i det finansiella systemet. Men, som vi alla vet, till det finansiella systemet räknas absolut aldrig någonsin den offentliga sektorn eller hur. Avsikten med denna ”easing” (= tröst, lindring) är att minska trycket bara på bankerna som förses med extra kapital att spela med. Verkligen schysst mot bankdirrarna men varför kan aldrig rektorerna i världens skolor få miljarder dollar att ”spela med”? Dollarsedlarna löser emellertid inte problemen i USA för de investeras inte där, inga nya jobb skapas. Istället flödar miljarderna ut ur USA till, just det, Indien och Kina för att bygga fabriker och anställa utfattiga bondebarn som slavar för en tiondel av lönerna i USA.
Den tredje svårigheten med världsekonomin är att få överblick. Vad är det som pågår? Läser ”The Elephant and the Dragon” av utrikeskorren Robyn Meredith. Elefanten är Indien och draken Kina. Det håller, enligt Meredith, på att bli en alltmer uttalad arbetsfördelning i världen: USA konsumerar, Kina producerar och Indien svarar i telefon. Kina har numera en fantastisk infrastruktur: nybyggda, moderna vägar, flygplatser, hamnar och obegränsat med unga människor som på en dag tjänar vad amerikanerna betalar för en kaffe latte. De utländska bolagen anställer bara de som är mellan 18 och 25 år. De som är äldre anses bortklemade av staten med dess ”iron rice bowl”, den okrossbara risskålen som innebar att arbetarna vid statliga företag garanterades jobb, stadig inkomst, bostad, sjukvård, utbildning till barnen och pension på ålderdomen. Men statliga företag går omkull på löpande band i Kina nu när den kinesiska staten upphör med att subventionera dem. Minst 15 miljoner av dessa ”bortklemade” har blivit arbetslösa. Deras enda hopp om nytt arbete - står det till att ersätta arton-tjugoåringarna när dessa är kroppsligt utslitna mentala vrak vid trettiofem?
Indien har ju också billig arbetskraft men vägarna, hamnarna och flygplatserna är, enligt Meredith, i så uselt skick att glödlampor måste packas i tjock wellpapp istället för tunna papperskartonger annars skakar de sönder under transporten på gropiga vägar till ”what-me-hurry”-hamnar vid kusten. Indien kan helt enkelt inte (som Kina) exportera varorna snabbt och billigt. Men indierna har en stor fördel framför kineserna – de talar engelska.
Miljontals jobb i tjänstemannasektorn lämnar nu USA och Europa. Engelsktalande indier utbildas till att kamouflera sin accent. De sitter i callcenters och svarar på frågor från andra sidan klotet. Välutbildade indiska ”techies” programmerar kod och animerar film, de har första-världen-kompetens som betalas med tredje-världen-löner. Economist gör sig lustig över att B2B, en Internetterm som betyder ”Business to Business” (när företag gör affären med varandra) har bytt betydelse till ”Back to Bangalore”. Vilka jobb blir kvar i USA? Tja, sånt som inte kan flytta antar jag, gräsklippning, plastikoperationer, vård, skola, omsorg, typ.
USA konsumerar alltså det som Kina producerar. Varenda sak jag kollade på när jag var i USA för något år sedan, stod det ”Made in China” på. Det är ju tur det, för vem skulle annars konsumera allt det som Kina producerar? Varken Indien eller Kina har – ännu bäst att tillägga – en så stor medelklass att de kan konsumera vad de själva producerar. Men Kina har snart själv en stor och köpstark medelklass i städerna längs kusten, vinnarna i pyramidspelet världsekonomin.
Det inte bara deppigt att läsa Economist: ibland drar man på smilbandet (fast då måste man förstås bortse från det mänskliga lidandet bakom lustigheten): ”Dead wet leaves” (döda våta löv) kallas de pensionerade japanska män vars hustrur begärt skilsmässa direkt efter att männen pensionerats men som sen har svårt att sopa ut dem genom dörren… till hemlösheten. Någn äkta kul notis finns också: nyligen bortgångne vd:n Paul Calello, Credit Suisse, betalade under bankkrisen ut företagsbonusar i form av ”illiquid debts”, obetalda skuldebrev istället för cash, ett sätt att konfrontera försäljarna med sin arbetsetik.
Den femte svårigheten med världsekonomin är att den är fruktansvärt orättvis. När man läser Economist verkar det som om världsekonomin inte längre har något med världens befolkning och dess livsvillkor att göra. Men det är nästan omöjligt att få syn på denna totala brist på etik och moral hos världsekonomin, den slänger sig med kvasivetenskapliga begrepp som ger intryck av att kräva universitetsstudier – och lydnad. Världsekonomin har naturligtvis ingen anledning att beskriva sina lokala rån, nationella kapitalförstörelse och globala utsugning som just det. Då skulle den ju inte kunna fortsätta att skrika på mer skattepengar, kräva fler nedskärningar i offentlig sektor och högaktningsfullt skita i hur nästan alla människor i hela världen har det.
God fortsättning, alla grundlurade.
snabbisen - din snabbaste väg till lycka
Andra svårigheten med världsekonomin är att hitta något att läsa som går att begripa. Läser regelbundet ”The Economist”, ett ärevördigt (och reaktionärt) engelskt veckomagasin med anor sen 1843, delvis ägt av tidningen Financial Times. Det som är kul med Economist är att den sveper över hela världen. Det som är mindre kul är att en engelsk ”trillion” har 18 nollor medan en amerikansk ”trillion” har tolv nollor och på svenska heter det biljon/triljon. ”A billion” på engelska är en miljard på svenska. Puh. Bara en sån sak kan få en att ge upp.
Det som går upp för den som läser Economist är att det finns HUR mycket pengar som helst i världen – på fel ställe alltså. Till exempel har Indiens centralbank 269 miljarder i utländsk valuta: 269 000 000 000, antagligen mest dollar. Det vill säga 269 x 7 = 1 883 000 000 000 kronor, 1 883 000 miljoner kronor alltså. Den illegala kapitalflykten från landet har varit massiv sen självständigheten år 1947: 50 000 000 000 kr per år. Detta i ett land där 45 procent av befolkningen lever på mindre än en dollar om dagen.
En orsak till att det väller in kapital i Indien och Sydostasien är att den federala regeringen i USA nu för andra gången ägnar sig åt ”quantitative easing” det vill säga man sätter igång sedelpressarna och låter dollarsedlarna flöda in i det finansiella systemet. Men, som vi alla vet, till det finansiella systemet räknas absolut aldrig någonsin den offentliga sektorn eller hur. Avsikten med denna ”easing” (= tröst, lindring) är att minska trycket bara på bankerna som förses med extra kapital att spela med. Verkligen schysst mot bankdirrarna men varför kan aldrig rektorerna i världens skolor få miljarder dollar att ”spela med”? Dollarsedlarna löser emellertid inte problemen i USA för de investeras inte där, inga nya jobb skapas. Istället flödar miljarderna ut ur USA till, just det, Indien och Kina för att bygga fabriker och anställa utfattiga bondebarn som slavar för en tiondel av lönerna i USA.
Den tredje svårigheten med världsekonomin är att få överblick. Vad är det som pågår? Läser ”The Elephant and the Dragon” av utrikeskorren Robyn Meredith. Elefanten är Indien och draken Kina. Det håller, enligt Meredith, på att bli en alltmer uttalad arbetsfördelning i världen: USA konsumerar, Kina producerar och Indien svarar i telefon. Kina har numera en fantastisk infrastruktur: nybyggda, moderna vägar, flygplatser, hamnar och obegränsat med unga människor som på en dag tjänar vad amerikanerna betalar för en kaffe latte. De utländska bolagen anställer bara de som är mellan 18 och 25 år. De som är äldre anses bortklemade av staten med dess ”iron rice bowl”, den okrossbara risskålen som innebar att arbetarna vid statliga företag garanterades jobb, stadig inkomst, bostad, sjukvård, utbildning till barnen och pension på ålderdomen. Men statliga företag går omkull på löpande band i Kina nu när den kinesiska staten upphör med att subventionera dem. Minst 15 miljoner av dessa ”bortklemade” har blivit arbetslösa. Deras enda hopp om nytt arbete - står det till att ersätta arton-tjugoåringarna när dessa är kroppsligt utslitna mentala vrak vid trettiofem?
Indien har ju också billig arbetskraft men vägarna, hamnarna och flygplatserna är, enligt Meredith, i så uselt skick att glödlampor måste packas i tjock wellpapp istället för tunna papperskartonger annars skakar de sönder under transporten på gropiga vägar till ”what-me-hurry”-hamnar vid kusten. Indien kan helt enkelt inte (som Kina) exportera varorna snabbt och billigt. Men indierna har en stor fördel framför kineserna – de talar engelska.
Miljontals jobb i tjänstemannasektorn lämnar nu USA och Europa. Engelsktalande indier utbildas till att kamouflera sin accent. De sitter i callcenters och svarar på frågor från andra sidan klotet. Välutbildade indiska ”techies” programmerar kod och animerar film, de har första-världen-kompetens som betalas med tredje-världen-löner. Economist gör sig lustig över att B2B, en Internetterm som betyder ”Business to Business” (när företag gör affären med varandra) har bytt betydelse till ”Back to Bangalore”. Vilka jobb blir kvar i USA? Tja, sånt som inte kan flytta antar jag, gräsklippning, plastikoperationer, vård, skola, omsorg, typ.
USA konsumerar alltså det som Kina producerar. Varenda sak jag kollade på när jag var i USA för något år sedan, stod det ”Made in China” på. Det är ju tur det, för vem skulle annars konsumera allt det som Kina producerar? Varken Indien eller Kina har – ännu bäst att tillägga – en så stor medelklass att de kan konsumera vad de själva producerar. Men Kina har snart själv en stor och köpstark medelklass i städerna längs kusten, vinnarna i pyramidspelet världsekonomin.
Det inte bara deppigt att läsa Economist: ibland drar man på smilbandet (fast då måste man förstås bortse från det mänskliga lidandet bakom lustigheten): ”Dead wet leaves” (döda våta löv) kallas de pensionerade japanska män vars hustrur begärt skilsmässa direkt efter att männen pensionerats men som sen har svårt att sopa ut dem genom dörren… till hemlösheten. Någn äkta kul notis finns också: nyligen bortgångne vd:n Paul Calello, Credit Suisse, betalade under bankkrisen ut företagsbonusar i form av ”illiquid debts”, obetalda skuldebrev istället för cash, ett sätt att konfrontera försäljarna med sin arbetsetik.
Den femte svårigheten med världsekonomin är att den är fruktansvärt orättvis. När man läser Economist verkar det som om världsekonomin inte längre har något med världens befolkning och dess livsvillkor att göra. Men det är nästan omöjligt att få syn på denna totala brist på etik och moral hos världsekonomin, den slänger sig med kvasivetenskapliga begrepp som ger intryck av att kräva universitetsstudier – och lydnad. Världsekonomin har naturligtvis ingen anledning att beskriva sina lokala rån, nationella kapitalförstörelse och globala utsugning som just det. Då skulle den ju inte kunna fortsätta att skrika på mer skattepengar, kräva fler nedskärningar i offentlig sektor och högaktningsfullt skita i hur nästan alla människor i hela världen har det.
God fortsättning, alla grundlurade.
snabbisen - din snabbaste väg till lycka
måndag 28 juni 2010
Räkna med överraskningar
Nyheter som förebådar växande ekonomiska svårigheter duggar tätt. Nu senast gick Finlands banks chefdirektör Erkki Liikanen ut och varnade för att en bostadsbubbla är på väg att uppstå i Finland. Han hänvisade till uppgifter från Statistikcentralen enligt vilka priset på gamla bostäder det första kvartalet i år steg med 11 procent jämfört med motsvarande tid i fjol. I huvudstadsregionen var prishöjningen hela 15 procent.
Förklaringen till den här utvecklingen är låga räntor och ett litet utbud på bostäder till följd av svackan i bostadsbyggandet.
En annan som uttryckt oro för en överhettning är bostadsminister Jan Vapaavuori.
I fall bostadsbubblan spricker löper Finland risk att gå samma öde till mötes som Grekland, varnar för sin del Kaija Erjanti, chef för Finansbranschens Centralförbund. Det handlar enligt henne inte bara om stigande räntor, vilket de flesta bostadslånetagare räknat med i sina kalkyler. Till detta kommer att fastighetsskatten och avfallsavgifterna sannolikt stiger. Därtill är sämre avdragsmöjligheter av räntor på bostadslån att vänta.
Det som även kan bidra till att bostadsbubblan spricker är att Finland enligt EU-kommissionen redan 2011 borde skära ner sitt budgetunderskott från prognosticerade 4,1 procent av BNP till 3,0 procent. I pengar är det 1,6 miljarder euro.
Nedskärningar betyder att staten måste öka inkomsterna och/eller minska utgifterna. Det här betyder även kärvare tider för kommunerna som står för vård och omsorg, utbildning och andra viktiga samhällsfunktioner.
För att bilden inte ska bli för dyster bör man vara medveten om att åtminstone i ett längre perspektiv kan positiva överraskningar dyka upp. En dylik var Nokia som efter depressionen i början av 1990-talet poppade upp som ett världsledande företag inom mobiltelefonbranschen.
Risken är att finnarna blev så förblindade av Nokia, att dom försöker upprepa fenomenet. Någon har sagt att det är svårt att spå, i synnerhet framtiden. Det äger sin riktighet. Men ser man bakåt har det hänt saker som ingen kunnat förutspå, men som påtaglit påverkat utvecklingen.
Ett intressant perspektiv på oförutsedda händelser ger Nassim Nicholas Taleb, tidigare derivathandlare på Wall Street och numera professor i ämnet vetenskapen om det okända vid University of Massachusetts i Amherst. I sin färska bok "The Black Swan" (Random House) menar Taleb att de största förändringarna, inom allt från politik till ekonomi, nästan alltid är sådana som ingen kunnat förutse.
"The black swan" är en händelse som inget i det förflutna övertygande pekat på dess möjlighet, men som får en extremt stor inverkan. Efteråt försöker vi hitta rationella förklaringar till varför det otänkbara inträffade.
Exempel på svarta svanar är terroristattacken den 11 september 2001, isländska vulkanaskan som stoppade flyget, finanskrisen och nu senast oljekatstrofen i Mexikanska golfen.
Oförutsedda händelser behöver inte vara negativa till sin natur. Positiva svarta svanar är Berlinmurens fall, internet, Google och åtminstone i ett finländskt perspektiv Nokias framgångar efter den stora depressionen.
På sikt bör man räkna med överraskningar. I mitten av 1800-talet befarade många experter på basis av statistiska fakta att storstäderna på 1900-talet skulle drunkna i hästskit. Vi vet hur det gick.
Begreppet svart svan kommer för övrigt från att innan Australien upptäcktes var man i Europa övertygad om att alla svanar var vita. Upptäkten av en svart svan visar enligt Taleb en begränsning i vårt sätt att lära oss från vad vi har sett eller upplevt".
snabbisen - din snabbaste väg till lycka
Förklaringen till den här utvecklingen är låga räntor och ett litet utbud på bostäder till följd av svackan i bostadsbyggandet.
En annan som uttryckt oro för en överhettning är bostadsminister Jan Vapaavuori.
I fall bostadsbubblan spricker löper Finland risk att gå samma öde till mötes som Grekland, varnar för sin del Kaija Erjanti, chef för Finansbranschens Centralförbund. Det handlar enligt henne inte bara om stigande räntor, vilket de flesta bostadslånetagare räknat med i sina kalkyler. Till detta kommer att fastighetsskatten och avfallsavgifterna sannolikt stiger. Därtill är sämre avdragsmöjligheter av räntor på bostadslån att vänta.
Det som även kan bidra till att bostadsbubblan spricker är att Finland enligt EU-kommissionen redan 2011 borde skära ner sitt budgetunderskott från prognosticerade 4,1 procent av BNP till 3,0 procent. I pengar är det 1,6 miljarder euro.
Nedskärningar betyder att staten måste öka inkomsterna och/eller minska utgifterna. Det här betyder även kärvare tider för kommunerna som står för vård och omsorg, utbildning och andra viktiga samhällsfunktioner.
För att bilden inte ska bli för dyster bör man vara medveten om att åtminstone i ett längre perspektiv kan positiva överraskningar dyka upp. En dylik var Nokia som efter depressionen i början av 1990-talet poppade upp som ett världsledande företag inom mobiltelefonbranschen.
Risken är att finnarna blev så förblindade av Nokia, att dom försöker upprepa fenomenet. Någon har sagt att det är svårt att spå, i synnerhet framtiden. Det äger sin riktighet. Men ser man bakåt har det hänt saker som ingen kunnat förutspå, men som påtaglit påverkat utvecklingen.
Ett intressant perspektiv på oförutsedda händelser ger Nassim Nicholas Taleb, tidigare derivathandlare på Wall Street och numera professor i ämnet vetenskapen om det okända vid University of Massachusetts i Amherst. I sin färska bok "The Black Swan" (Random House) menar Taleb att de största förändringarna, inom allt från politik till ekonomi, nästan alltid är sådana som ingen kunnat förutse.
"The black swan" är en händelse som inget i det förflutna övertygande pekat på dess möjlighet, men som får en extremt stor inverkan. Efteråt försöker vi hitta rationella förklaringar till varför det otänkbara inträffade.
Exempel på svarta svanar är terroristattacken den 11 september 2001, isländska vulkanaskan som stoppade flyget, finanskrisen och nu senast oljekatstrofen i Mexikanska golfen.
Oförutsedda händelser behöver inte vara negativa till sin natur. Positiva svarta svanar är Berlinmurens fall, internet, Google och åtminstone i ett finländskt perspektiv Nokias framgångar efter den stora depressionen.
På sikt bör man räkna med överraskningar. I mitten av 1800-talet befarade många experter på basis av statistiska fakta att storstäderna på 1900-talet skulle drunkna i hästskit. Vi vet hur det gick.
Begreppet svart svan kommer för övrigt från att innan Australien upptäcktes var man i Europa övertygad om att alla svanar var vita. Upptäkten av en svart svan visar enligt Taleb en begränsning i vårt sätt att lära oss från vad vi har sett eller upplevt".
snabbisen - din snabbaste väg till lycka
söndag 2 maj 2010
Koncentrationen av världens rikedomar
Pengar är något som alla vill ha, men vilka är det som har pengar? Hur ser fördelningen ut av rikedomar i världen.
Om man antar att världen är en by med 100 invånare skulle världens rikedomar vara fördelade enligt nedan:
Skrämmande va! Och jag tillhör kategorin 74% äger 39%.
snabbisen - din snabbaste väg till lycka
Om man antar att världen är en by med 100 invånare skulle världens rikedomar vara fördelade enligt nedan:
Skrämmande va! Och jag tillhör kategorin 74% äger 39%.
snabbisen - din snabbaste väg till lycka
