När jag var yngre och inte hade tillräckligt med pengar att hyra en videofilm, brukade jag besöka en indisk man som hade hela vardagsrummet fullt med VHS-kasseter. Det var en salig blandning av filmer från olika länder och ofta kunde vi hyra piratkopierade filmer som inte hunnit komma ut på bio i Sverige. Saknaden av svensk text gjorde att min engelska utvecklades snabbt, men min indiska är fortfarande obefintlig. Det hände ofta att man fick med sig indiska actionfilmer men de innehöll ganska ofta dansscener som man inte uppskattade då. Idag har jag inget emot att se indisk film, dessutom kan jag sammanfatta min kärlek till indiska filmer så här: Sur men utsökt.
snabbisen - din snabbaste väg till lycka
0 kommentarer:
Skicka en kommentar