Herregud vilken hemsk dag det har varit idag. Och dagen som egentligen började så bra fick en katastrofal slut. Och hur gick det till undrar du säker?
Jo! Jag var på föräldramöte på skolan och lyssnade på föräldrar som klagade, klagade och klagade. Det klagades på maten, det klagades på gymnastiksalen, det klagades på skolgården, det klagades på läxorna, det klagades på veckobreven, det klagades på borttappade kläder. Det kändes nästan som att det inte fanns något positivt som hände i skolan. Det som var mest lustigt var att jag inte kände igen mig i något av klagomålen. Istället var det några få negativa föräldrar som fick alldeles för stort utrymme, och de tog den.
Något måste ha fattats i deras liv eftersom de var så negativa, och inte kunde de komma med några förslag på hur saker skulle kunna bli bättre. Det överlät dom till någon annan, antagligen för att få möjlighet att få klaga på det också.
Hur kommer det sig att det finns människor som inte har förstått att det är de själva som bestämmer över sina egna liv. Att det är de själva som ansvarar för sina handlingar och val. Och att alla val de gör, även icke-val, är något som dom själva har ansvar för. Och att när de pekar finger så pekar dom egentligen på sig själva.
Det fick mig att tänka på en historia som jag ska berätta för er. När ni läser den ska ni inte fundera på om den är sann utan reflekterat över vad den säger. Så här går den:
Picasso besöker olika skolor tillsammans med en myndighetsperson för att få svar på frågan varför så många barn misslyckas i skolan. I ett klassrum med 6-åriga barn ställer han frågan "Vem här är en målare ?", "Vem här är en dansare ?", "Vem här är en sångare ?". Alla barnen i klassrummet räcker upp sin hand på varje fråga.
Picasso vandrar runt i klassrum efter klassrum och kommer till slut till en klass med 17-åriga elever. Han ställer samma frågor på nytt, men nu räcker ett fåtal elever upp handen och ibland ingen alls.
Här har ni erat problem! utbrister Picasso. Skolan tränar våra barn att inte vara målare, dansare och sångare!
Så, vem bryr sig om om historien är sann? Tanken med historien är igenkännande. För du är inte längre allt det där som du var när du var 6 år. Du skulle ha kunnat vara det, men någon eller något har fått dig att inte bli det.
Du har vad som krävs
Jag får ofta höra av vänner som söker arbete att det bara finns sälj-jobb och att de inte är säljare eller att de inte kan sälja. Då svarar jag att de absolut kan sälja och att de gör det varje dag! Men de säljer endast det dom verkligen tror på. "Jag älskar dig" är säljsnack. "Jag tror på dig" är säljsnack. "Jag är glad över att se dig" är säljsnack.
Möjligtvis kan det vara svårt att sälja en produkt som du inte själv tror på, men vem säger att du ska arbeta med dessa produkter? Varför skulle du ens tänka tanken? Tror du verkligen att personalen på Disney Land inte tror att deras företag skapar minnen och magi för sina besökare?
Tror du att de anställda på Microsoft inte tror att de arbetar hos en innovativ företag som skapar framtidens produkter?
Du väljer alltid
Vi blir förvirrade när vi glömmer bort att det är vi själva som gör våra egna val. Vi bestämmer själva var vi vill bo, ingen har tvingat oss hit. Vi har själva bestämt vilka jobb vi har för ingen tvingade oss att ta det med pistolen mot tinningen. Det är kort och gott våra egna val och du har gjort dina val!
Men det är inte så enkelt
Vet ni vem som säger detta? Jo, lata människor. Dom lataste individerna säger "Det är inte så enkelt att förändra". Vet ni vilka som inte säger så? Jo, dom som gör det som dom verkligen vill göra med sina liv.
Du har vad som krävs
Du är en sångare, en dansare, en målare. Du är allt det där som du vill vara. Även om du inte gör det professionellt så gör du det med passion. Glöm inte bort det!
Du kanske inte får spela fotboll i högsta ligan, men varför skulle det hindra dig att spela i korplaget? Ditt målade alster kanske inte kommer att visas på Louvre museét, men varför skulle det hindra dig att skapa dina verk?
Du bestämmer hur dina dagar kommer att se ut. De val du gör kommer att bestämma hur ditt liv kommer att se ut.
Att klaga är inte att förändra
Man skulle kunna tro att vi människor är skapade för att klaga och gnälla. Men problemet är att gnäll och klagomål inte är detsamma som att förändra. Om vi väljer att inte göra någonting åt de saker som vi klagar över, då har vi själva valt att leva i denna situation. Då kan vi sluta klaga och istället gratulera de som valt att förändra sina liv.
Du har vad som krävs för att förändra! Så vad vill du förändra?
snabbisen - trött på allt gnäll
0 kommentarer:
Skicka en kommentar