Fastnat i girighetens snårdjungel

Efter jobbet igår tog jag mig in till centrala Örebro för att inhandla "Absolute Music Kidz 30" till dottern som hade tjatat om detta i över en vecka. Jag hade en 500 kronors sedel i plånboken så jag traskade runt i stan och letade efter en "musikbutik". Det är nu man inser att man börjat bli gammal. På min tid fanns det mängder med butiker som enbart sålde musikrelaterade prylar som skivor och man kunde gå in och "provlyssna" innan man bestämde sig. Nu finns nästan inga sådana butiker kvar och man blir hänvisad till onlinebutiker som cdon.se. Hur som helst så lyckades jag handla på mig lite andra saker innan jag till slut hittade vad jag sökte på Åhlens. På vägen hem stannade jag till på en pizzeria och beställde en kebabrulle. Jag fick min rulle med blandad sås och betalade de 45 kronor som det kostade, men när jag fick växeln tillbaka hände det något konstigt i min hjärna. Min hjärna fick för sig att jag lämnat över en 500-lapp till killen men jag fick bara växel tillbaka på 100 kr. Vi stod och tjafsade om detta en stund och jag hävdade att han fått 500 kr medan han hävdade att han fått 100 kr. Till slut slängde han upp händerna i luften, öppnade kassan och gav mig resten av växeln.

Nöjd och belåten vandrade jag iväg. Jag var stolt över att jag vann över lurendrejaren som försökte blåsa mig på över 400 kronor. Jag var stolt ända tills adrenalinet lagt sig och mattefunktionen i hjärnan börjat fungera igen. Då insåg jag att det var jag som var lurendrejaren. Jag hade köpt en skiva för 149 kronor, två trisslotter, en tidning osv och av 500-lappen fanns nu bara en hundring kvar. När jag köpt kebabrullen borde jag bara ha kvar 55 kronor men istället hade jag 455 kronor. Jag blev stående på trottoaren med skam i kroppen. Vad skulle jag göra nu? Jag ville gå tillbaka men det kändes pinsamt så jag stod och velade en stund innan jag bestämde mig för att återvända till pizzerian.

Jag klev in på restaurangen och killen jag bråkat med tittade på mig. Jag gjorde ett taffligt försök att förklara hur den pinsamma situationen hade inträffat och gav tillbaka hela summan som han skulle ha. Vi skakade hans och han skrattade åt min historia och sa "det är sånt som händer". Men när jag klev ut ur restaurangen var jag stoltare än förra gången, jag hade gjort rätt för mig. Jag hade fastnat i girighetens snårdjungelmen lyckats ta mig ur med hedern i behåll.

snabbisen - din snabbaste väg till lycka

Posted in: Bloggning, Vardagsliv