Jag minns dagen då alla politiska partier bedyrade att de tog avstånd ifrån Sverigedemokraternas rasistiska inställning till människor. Där hat och intolerans var bannlyst. Politiker efter politiker log mot kamerorna och pekade finger mot rasisterna som tagit sig in i riksdagen.
Plötslig står sig allt slätt. Och som vanligt när man lyssnar på politiker blir man besviken. Löftet betydde ingenting - det var återigen svada för att plocka billiga poäng hos de blåögda medborgarna. Gång på gång bedras man av deras svek, och de vet att de kan fortsätta i oändlighet. I värsta fall startas en facebook-grupp där frustrationen stannar.
Vad bryr sig politikerna om Familjen
Arustamjan? Inte mer än att de rycks upp efter 11 år i landet och kastas ut som sopor. Vad bryr sig politikerna om 91-åriga
Ganna Chyzhevska? Inte mer än att utnyttja situationen för att profilera sig som
djur - ursäkta - människovänner.
Hjärtlöshet är en träffande beskrivning på den politik som bedrivs av alliansen, och som fasad skickas rökpuffar ut att det finns sprickor inom alliansen. Vi vet att detta är trams. Alliansen står mycket enad bakom sin politik och är stolta över varenda beslut de tar. Mänskligt lidande får
kosta enligt alliansen. För att överträffa Sverigedemokraternas politik sparas inga medel.
När ska detta vansinne upphöra eller är detta våran nya vardag? Var tog medmänskligheten vägen. Det var ju inte detta jag röstade för.
Jag röstade inte för att Sverigedemokrater skulle leda Sverige!
snabbisen - din snabbaste väg till sanningen
